Martin Eugen Ekström

Martin Eugen Ekström föddes den 6/12 1887 i Gålsbos, Dalarna. Under sin brokiga livstid hann han vara både militär och politiker. Estniska frihetskrigets hjälte Överste Martin Ekström dog den 28/12 1954 i det finska militärsjukhuset Tillka.
Han var den förste som bistod Estland med hjälp från Finland. Martin Ekströms namn är inskrivet i det Estniska frihetskrigets historia genom anfallet mot Valkla och Hara samt befrielsen av Narva från Bolsjevikerna 1919.
Under ledning av Martin Ekström anlände den Finska frivilligregemente om 1200 man till Estland i årsskiftet 1919. Redan på årets första dagar kastades de in i hårda försvarsstrider , de Ryska styrkorna hade redan nått Tallinns utkanter. Mycket tack vare Ekströms frivilliga vände den Estniska reträtten till ett framgångsrikt anfall där de drev tillbaka de Ryska styrkorna till St.Petersburgs portar, som tvingade Lenin att sluta ett fredsavtal med Estland.
För dessa betydelsefulla insatser befordrade Estniske överbefälhavaren Martin Ekström till Överste och han tilldelades två frihetsmedaljer: Krigsförtjänstkorset av högsta graden och Tapperhetskorset. Därmed förtjänade Martin Ekström en oförglömlig plats i ledet bland dem som slogs för Estlands självständighet under frihetskriget.
Intressant att känna till är att Martin Ekström var svensk till ursprunget och svensk medborgare. Bondsonen Martin började sin militära bana på Upplands Artilleriregemente, där han utbildades till underbefäl i artilleriets reserv.
Så började Martin Ekström sin bana som yrkesmilitär, han reser runt till främmande land och strider för det som han finner rätt. I Persien 1911 – 1915 var han militär instruktör, 1915 – 1916 deltog han som löjtnant i den tysk-turkiska armén. 1917 återvände han till Sverige och tjänstgjorde i den svenska neutralitetsvakten, där han befordrades till sergeant i reserven.
Även om han i utlandet uppnått en officersgrad, så blev han i Sverige befordrad till underofficer.

När Finska inbördeskriget började, var Ekström bland de första svenska frivilliga som skyndade till Finlands hjälp. Här fick han tillbaka sin löjtnantsgrad från den tysk-turkiska armén. I finska inbördeskriget fick han åter användning för sin utmärkta och snabba besluts- och organisationsförmåga. I slutet av kriget var han redan major och chef för Vasaregementet , som han praktiskt taget ”skapat ur tomma intet”.
Den 23 december 1918 togs beslut om att sända två regementen frivilliga till Estland. Till chefer utsågs major Martin Ekström och en legendarisk finsk officer med estniskt ursprung, överstelöjtnant Hans Kalm. Ekström började omedelbart organisera sitt regemente och böjade rekrytera frivilliga från alla samhällsskikt. Då situationen i Estland började bli kritiskt, beslutade Ekström att skynda och redan i början av januari anlände de sista av Ekströms kompanier och därmed var regementet samlat och färdiga att sättas in i strid.
Enligt avtal höjdes de finska officerarnas befälsgrad ett steg i Estland så när Ekström hamnade i Estniska frihetskriget, blev han därmed överstelöjtnant.
Efter att Narva befriats, fortsatte inte finnarna in på rysk territorium eftersom det var emot krigets internationella lagar. I mitten av Mars 1919 lämnade Ekströms regemente Estland, den estniska offensiven var så stark att de framgångsrikt tryckte tillbaka ryssarna ända till St.Petersburg.
Efter Estniska frihetskriget tjänstgjorde Ekström en kortare tid i som militär instruktör i Litauen. Han gifte sig där och återvände till Finland. I Vasa blev han Hemvärnschef. När Ryssarna anföll Finland (Vinterkriget) så påbörjade Ekström skapandet av en nytt frivilligförband. Strax därpå hade han organiserat och blivit chef för ett tredje svenskt frivilligförband i Kemi. Under 1941 – 1942 var han chef för ett finskt förband vid Hangö- fronten.
Sålunda var en svensk mans väg genom krigen i Finland och Estland som med sin utstrålning samlade tusentals frivilliga under de finska och estniska flaggorna, både finnländare och estländare har välgrundad anledning att känna tacksamhet och hedra en tapper svensk befälhavare som outtröttligt genom fyra krig (Finska inbördeskriget, Estniska frifetskriget, Finska vinterkriget, Finska fortsättningskriget) försvara de finska – estniska brödrafolken mot ryska erövringskrig.